Då var det klart...

Hämtade hem Nattis idag, med ett öga. Det var lite spänt då man inte visste vad det skulle vara som mötte mig i boxen på ATG Karlstad. Det var dock en mkt kelig dam som luktade igenom både pappa och mig noggrant och frustade avslappnat när vi klappat henne en stund. Några tårar föll också då det naturligtvis samtidigt kändes lite sorgligt och var lite konstigt att se henne med ett ihopsytt öga. Just nu ser det ut som att ögat är kvar och man bara sytt igen, blinkningar osv "fungerar" ju fortfarande och det är lite svullet. Det kan dröja år innan de slutar blinka enligt veterinären å det är väl inte så konstigt, det är väl ganska reflexbetingat att blinka. Hon missade rampen upp på trailern när vi skulle åka men sprang nästan in på försök nummer två. Efterklok som man är kom jag på att det kanske varit smart att lasta henne på höger sida istället, där hon har ett öga och kunde se bättre vart rampen slutade. Nåja det gick bra, pappa stöttade henne på vänstersidan å även när vi lastade ur hemma så hon skulle slippa kliva på snedden. Väl inne i sin box mumsade och åt hon sina morötter och hösilage. Nu blir det antibiotika och lite smärtstillande 10-12 dagar samt hålla koll på att det inte rinner var el dyligt ur ögat. Det blir också "kli-koll" de närmsta dagarna så att hon inte river upp "ögat", skall bli spännande att se hur det går i hagen imorgon. Fick också det positiva beskedet att hon vägde 480kg, senaste vägning i somras låg hon på 420 så storbal i hagen är verkligen hennes melodi! Hon har ju inga muskler nu heller så det är ju inte de som väger. Hon har ju varit lite klurig att få riktigt bra hull på. Ett bra besked var att jag kunde börja prova med sadel på då de under operationen också kollade ärret efter såret. Hon har varit blöt vid såret, som att hon kliat sig runt det men själva såret är ju bara ett är och torrt å fint. De hittade inget hål eller fistelgång så då tyder det på att det blöta helt enkelt är svettningar p.g.a nervskador, inte alls ovanligt efter större sårskador. Så då har vi alltså två men för livet, enögd och fläckvisa svettningar...tur att hon inte går i skolan för då skulle hon väl vara det perfekta mobbnings offret! Hon hade skött sig exemplariskt under sin vistelse, trots att hon var ensam häst att övernatta, hon hade trampat runt lite och gnäggat när det dök upp hästar i morse, då hade den gulliga personalen flyttat henne så hon kunde se andra hästar utanför sitt fönster, de är verkligen toppen på Karlstads hästklinik! Nu skall jag ge mig ut och skumpa lite på Olivia då banan har blivit lite mjuk, gick iofs alldeles utmärkt att rida när det var snö på den också. Det är värre när det bara är fruset å ingen snö...blir lite mycket skrittjobb å lite väl tråkigt i längden....hade faktiskt hellre behållt snön för det piggar upp med ljuset den ger! Hörs!