Nu kan jag andas ut!

Har varit lite orolig de senaste dagarna då jag ställde mig på vågen och det visade sig att jag börjat plufsa till mig!! Hjälp tänkte jag , skall jag sota för operation med så många kilon. Jag har vänt och vridit på det och funderat: varför passar kläderna? varför känns det inte tyngre? var är de kilona? jag kan inte se dem och den kära sambon kunde inte se dem....Hmm, kanske var det så att jag faktiskt tränat ganska mkt det senaste året och muskler väger mer än fett. Hur skulle jag lösa detta när jag inte kan träna, varken till häst eller utan pga ljumsken?!?! Detta har då varit ett dilemma de senaste dagarna. Så kom svärfar och vi pratade vikt och våg, kanske visar den fel menade svärfar, så vi kalibrerade vågen helt enkelt med ett 2 kilos sockerpaket. Och sedan gick jag med tunga steg mot vågen igen....japp! Jag gick med lätta steg därifrån, hela 4 kilo fel visade den!! Jipppeee! sedan berättade Måns att han vägt sig häromdagen och tyckte att det var lite knepigt att han vägde nästan 5 kilo mer hemma än vad han vägde hos skolsyrran härom veckan! Å för Mathias del blev det ännu bättre då han var nöjd med den vikt som visades innan kalibreringen!! Slutet gott, allting gott! Nu har jag väl iofs fyllt på lite med påskmaten men jag gjorde så mkt jag kunde ute idag med mockning, krattning, skottning och så tömkörde jag båda hästarna, Hoppas kunna vara ridbar snart men vill inte ha för bråttom så jag slår upp bristningen igen! Red ju som sagt igår för första gången sedan tävlingen och det gick inte bra med ljumsken som sagt...Nåväl, en lite drink och lite Star Wars får avsluta påskaftonen! Sov gott!